Säg ja. Var galen. Och hamna i ett slott

Bästa läsare,

Mitt namn är Irma. Jag är 28 år och precis som förmodligen de flesta av er, är jag en historieentusiast. 

Min kärlek till historia började redan som barn. Jag älskade berättelserna som berättades för mig. Om andra tider, om saker, människor, krig och slag eller platser som jag gärna föreställde mig. Därifrån kommer också min passion för att skriva berättelser. Det vackraste jag fann, och fortfarande finner, är att besöka en sådan plats. Att kunna röra vid något fysiskt. Att kunna fördjupa mig i atmosfären och historien. Jag känner mig också hemma på dessa platser. Så ganska självklart har jag en livsdröm: att någon gång ha mitt eget slott.

Mina föräldrar säger då att jag borde gifta mig rikt. Med en man som är mycket smart och har mycket pengar. Då säger jag ‘’inga, ni borde uppmuntra mig att bli rik’’. 

Lyckligtvis är jag som en ganska ostoppbar virvelvind när jag har ett mål. Att ha en dröm håller mig ambitiös, det ger mig ett syfte.

Vad gör jag för arbete för att bli så rik undrar du? Jag arbetar inom restaurangbranschen... på en museirestaurang som köksbiträde. Det såg du nog komma haha. En tjej med en stor dröm men en blygsam budget. 

Efter att jag slutade på HAVO gick jag en makeupartist-utbildning. Tyvärr avslutade jag den inte. Men jag fick många kontakter och lärde mig mycket. Därefter började jag studera rumslig design. Utbildningen fokuserade främst på kommersiella utrymmen. Men jag bestämde mig snabbt för att specialisera mig på historisk design. Det var då bollen verkligen började rulla för mig. 

Jag gjorde min förstaårs praktik på Stiftelsen slott Radboud i Medemblik. Här gjorde jag olika uppgifter. Men jag fick också designa och genomföra en del av en utställning. Jackpot, tänkte jag. Jag lärde mig så mycket här. Till exempel att poolnudlar inte är det mest praktiska material för att göra en utställningsbåt. Även om rätt avsikt fanns. Så det livsrådet kan du ta med dig gratis. Till slut stod det något jag var mycket stolt över. 

Efter att min praktik var över stannade jag kvar där som värdinna. Men jag lärde också känna slottet både inifrån och ut.

Under mitt sista år gjorde jag två praktikplatser. Den första var på 1900-talsmuseet i Hoorn. Här deltog jag i en utställning om barn-tv. Jag upplevde också många bisarra stunder. Till exempel kammade jag Pipo de Clowns peruk. Jag hade min hand i dockan Paulus de boskabouter. Och jag placerade de riktiga björnarna på en återskapad björnbåt. Och ja, jag tog till och med en selfie med de riktiga Moffel och Piertje. Låt det sjunka in, en mer modern typ av historia. 

Den andra praktiken var återigen på slottet Radboud. Vid denna tidpunkt var jag redan helt integrerad i Radboud-familjen. Jag fick designa ett bibliotek. Detta var under coronatiden. Så medan alla satt hemma gjorde jag design på kontoret. Jag pitchade idéerna och genomförde dem senare själv. Slipa, måla, designa. Till slut var jag oerhört stolt. 

Jag blev helt förtjust i slottslivet. Så jag började tänka ut andra projekt. Jag gjorde och broderade kuddar som nu ligger i fönsterbrädorna där. Jag använde storytelling på två speciella stolar som har kuddar som jag broderade. Vem hade trott att du kan berätta en hel historia med kuddar.

På Radboud lärde jag känna riktiga riddare. En man i en rustning har en helt annan kaliber av attraktionskraft. Men också människor som är professionella medeltidspersoner. Så naturligtvis stod där plötsligt min drömkarriär framför mig. Ett val jag inte ens visste existerade. 

När jag väl hade tagit examen behövde jag verkligen ett jobb. Så jag hamnade på Zuiderzeemuseum i restaurangbranschen. Inte mitt slutmål, men det gjorde mig ändå glad. Även mot mina förväntningar. Jag har under tiden flyttat till Enkhuizen fyra år senare. En vacker historisk stad. 

Medan jag arbetar i restaurangbranschen gör jag historiska saker i bakgrunden. Så deltog jag i ett medeltida gobelängprojekt på slottet Radboud. Här lärde jag mig medeltida broderi. Något som nu är en del av mitt skapande. Något jag nu ser som en passion. Jag har stått med mina medeltida broderier på en medeltida marknad. Jag fick stå modell för en utställningsaffisch. Jag har spelat in ljudguider. Jag gör också mycket innehållsskapande för slottet och för att ge uppmärksamhet åt nytt kulturarv.

Jag fick till och med bo en månad på ett tomt slott. Naturligtvis sa jag omedelbart ja när den frågan ställdes. Men där låg jag plötsligt. Min första natt ensam i ett stort slott medan stormen utanför skapade alla möjliga ljud som får en att undra om det är spöken eller vinden. Usch. Men den erfarenheten var till slut mycket speciell och jag skulle gärna göra det igen. 

Till slut kom det till och med ett erbjudande om att bo på ett annat slott. Men det var jag tyvärr tvungen att tacka nej till eftersom jag inte kunde betala dubbel hyra. Alla dessa möjligheter kommer från mina kontakter. För att jag visar vad min passion är. För att jag inte är rädd för att uttala mina drömmar högt. Men framför allt för att jag inte är rädd för att kliva ut ur min komfortzon. 

För närvarande koordinerar jag på min fritid ett nytt projekt på slottet Radboud. Vi tillverkar medeltida kläder för alla volontärer. Jag går från det ena till det andra. Delvis också för att jag ofta visar initiativ. Kommer själv med idéer. 

Så hamnade jag också hos Celticwebmerchant. En annons på sociala medier. De sökte modeller. Även om jag var mycket medveten om att jag inte är en Victoria's Secret-ängel anmälde jag mig ändå. Gör något galet, som vi ibland säger. Och se där, veckor senare hörde jag något. Om jag ville komma för en fotografering. Och ja, om jag var öppen för att vara ett mänskligt offer. Jag blev mycket fascinerad av frågan och sa ja. 

Nu är jag här. Några fotograferingar och häftiga upplevelser rikare. Med en annan sorts självförtroende. Nya kära vänner och en CV-notering jag aldrig trodde jag skulle ha. Sammanlagt är jag mycket glad över alla dessa erfarenheter. Det ger mig lugn, självförtroende och hopp om ett lyckligare liv. Jag är stolt över mig själv för allt jag har uppnått och gjort. Även om jag var nervös eller rädd. Så mitt råd är, säg ja ibland. Gör något galet. Var det mänskliga offret i din första fotosession. Du vet aldrig vart något leder...